Okej dag två är alltså att beskriva sin första kärlek och det går inte att ljuga, det går inte att glömma eller förtränga alla har en första kärlek bra som dålig.
Det är väldigt svårt och skriva om detta eftersom jag nu gått vidare och har en ny pojkvän ..
Men uppdraget va att berätta om min första kärlek så då får jag ta och göra det..


Min första kärlek hette eddie och jag var 15 tror jag att jag var och han var 17 år.
Vi träffades på playahead ahhah konstigt nog, men vi tog varandras msn osv sen blev det inte mer än så..
sen helt random skrev jag till honom på msn en dag och då började vi..
vi umgicks , snackade och så.. det va så häftigt att han va äldre än mig och allt han kunde och inte jag..
allt va så himla nytt och alla känslor blev så stora för vad är det jag känner ? är det kärlek det här ?
någon älskade mig ! Jag kände mig så otroligt stor i världen att någon som " han" älskade mig.
fast han inte var någon mer än någon annan.
Men jag såg upp till honom på något sätt, lät honom behandla mig precis hur han ville och göra vad han ville, jag accepterade allt, tappade mina vänner, min familj men fick en ny " familj" och den familjen älskar jag än idag. Hans vänner dom borde han verkligen ta hand om ordentligt. för sånna som dom växer verkligen inte på träd. Det tråkiga med allt är att jag inte längre kan ha dom i mitt liv. :/ ( hans vänner )

Jag kan inte förneka att jag inte va kär i honom, jag va otroligt kär i honom.
Men det var nästan skrämmande .. all min energi gick åt till honom, lät honom göra vad han vill.
Lät han pussa sina " kompisar" jag lät han strula med en annan tjej på en fest jag gick liksom vidare, okej vi hade inte varit tillsammans länge men det sårade ändå.. vafan det här va min första kärlek? va lärde han mig ? skulle det vara såhär ?
Men nu säger jag fan bara allt negativt.. och så va det inte. Han va / är en otroligt bra människa.
Man har aldrig tråkigt i hans närhet och han får alltid en att le. Och vi gjorde alltid spontana saker vilket jag verkligen älskade, galna, konstiga udda saker! det gjorde vi och såna va VI.


Men hand största brist är att han byter tjej lika ofta som en tjej byter underkläder ungefär.. FÖR ofta. Han kan inte vara själv, och är man med honom känner man sig inte speciell, utan en av dom.
Jag är inte en av dom, jag är HON.
Och det vill jag vara. HON, den speciella. inte en av dom.
Jag vet att jag gjort avtryck hos honom, och det hoppas jag verkligen jag har gjort. Jag har alltid varit mig själv , men jag har ändrats med åren jag har blivit starkare, modigare, och galnare! :)
Jag tar inte skit från en kille/tjej längre, jag står för det jag tycker och jag är JAG räcker det inte så finns det inget att göra.

Jag medger att jag kan sakna det ibland, och det är allt som var runt omkring,
hur allt va då, vilken sammanhållning jag hade med hans vänner.. när jag va där ute så var jag alltid med dom, jag va med hans vänner utan honom och sov hos hans vänner.. jag kände mig som en av dom och dom gillade mig det vet jag om.
Det har dom sagt nu i efterhand att jag är den bästa han någonsin haft, och jag skanar verkligen dom otroligt mycket för dom var min familj ett tag.
Ärligt så tror jag ALDRIG han kommer hitta någon tjej som kommer funka lika bra med dom som jag gjorde.. men det va hans miss han gjorde.
Han hade chansen , han tog den inte utan sumpade den!

Hur som helst så var vi tillsammans i ungefär ett halv år men vi höll på i ungefär 1 år till 1,6 månader.
Så det va svårt och skiljas från honom/ dom.
anledningen var att han inte hade tid för flickvän och att jag var " för liten"
jag blev förkrossad verkligen.. men det visade sig att en vecka senare så skaffa han flickvän , samma ålder som jag.. och va det inte han som inte hade tid? :s hmm....

fortsättningen skäms jag över , men när jag träffade dom för ett tag sen så kände jag hur mycket jag saknat simon och rasmus och charlie och co .. men eddie är fortfarande eddie.. lilla lilla eddie.
Vissa människor kommer nog inte växa upp, vissa stannar nog i det stadiet dom alltid varit.

Han är sån, han tror han är bättre än alla andra, men gubben du är inte det! Inse det!
du är bra, du är snäll, du är charmig, du är rolig men du är inte mogen.
och du är inte killen som har ett förhållande.. one night stand ja!
inte mer än det!



Så jag vill avsluta detta med att säga att det där va ja min första kärlek , men inte min första RIKTIGA kärlek! utan den har jag NU . Ömsesidig kärlek, en riktig MAN som behandlar mig så som jag är förtjänt att bli behandlad. Jag har sabbat mycket mellan oss och förlorar jag dig vet jag inte vad jag gör :/
För jag kommer aldrig hitta någon som dig, jag förtjänar inte ens dig patrik :)
så jävla glad att jag har dig. Och tips till alla er där ute, hitta en kille som behandlar er väl och dom ni får ömsesidig kärlek ifrån! :) godnatt bitches!